rustin blogg

Min syster ringde i förgår och meddelade glatt att hon blivit gammelfarmor. Robban har blivit morfar till en liten Oscar. Så nu är det glädje i Örebro. Kul.

Själv går jag här och blir mer och mer frusterad. Jag kan inte gå dit jag vill. Jag kan bara gå där vägen är plogad. Skulle gå till komposten med potatisskal i dag. Det gick inte. Jag bottnade inte i snön. Benen är för korta. Jag fastnade vilket påminde mej om en gång som mycket litet barn, då jag gick ut i en leråker och fastnade. Jag blev rädd och skrek i högan sky, tills en snäll farbror kom och drog upp mej. Båda stövlarna satt fast i leran ända högst upp på skaften.
Nu var det inte så farligt idag, men snödjupet är ca 80 cm. Det som är jobbigt är begränsningen. Har fått byta träd att hänga fåglarnas talgbollar i därför att jag inte når den av alla fåglar älskade syrenbusken.

Eftersom jag började med smått får jag sluta med gott. Dagarna blir längre. Stiger upp tidigt på morgnarna för att sitta vid köksbordet och se solen gå upp. Det är ljuvligt.

Då spelar det inte så stor roll att det är -22 grader och 80 cm djup snö ute. Solen värmer så  gott.

Ha det bra.